torsdag 28 maj 2015

Siete dias de Argentina 

1. Buenos Aires, Argentina 
Volé a Buenos Aires por la mañana y después unos 15 horas a bordo, el avión aterricé en Ezeiza International Airport. Vivo en Suecia pero yo planeé uno siete días de vacaciones en Argentina. En la planificación voy a visitar atracciones diferentes, importantes o bonitos en Argentina. Algunos de ellos se llaman: Plaza Dorrego, La Boca, Parque national los glaciares y Cataratas del Iguazú. Hoy es el primer dia.

2. La Boca, Plaza Dorrego  
Hoy he visitado La Boca que es un barrio de Buenos Aires. La Boca es especial porque las casas son de diferente colores. Muchos turistas visitar La Boca y tomar fotos de las casas, es maravilloso. Tomé fotos de las casas tambien y después de esto miré las casas comí un helado y fui a Plaza Dorrego. 

Plaza Dorrego es una pequeño plaza de la capital Buenos Aires. Muchos turistas visitar la plaza, que es acogedor. En el domingo los gente de Buenos Aires bailar el tango en la plaza y el mercado vender todo. Hay muchas cafeterías y visité un bar muy especial. Personas carve saludos y sus nombres en un mesa en el bar. Es muy hermoso y me gusta la mesa mucho. Después la visita fui a la hotell y resto. 

3. El camino a Cataratas del Iguazú, Puente Colgante de Santa Fe 
Hoy es la tercer día y estoy en mi camino a cataratas del Iguazú. Con coche el camino es unos viente horas pero hoy fui diez y me quedaré en un hotel que se llaman Hotel Colon durante de noche. Después unos cuatro horas en la coche paré por Puente Colgante de Santa Fe. Es un punte my especial y interesante. Me gusta que es diferente de otro puentes. El color es rojo cuál es especial y me gustan cómo se ve como una gran tela de araña. 

4. Cataratas del Iguazú
Día numero cuatro y hoy he visitado los cataratas del Iguazú. Fui el último diez horas en el coche y los cataratas era hermoso. Después visto los cataratas fui de hotel y resto. Leo un libro y cené en un restaurante.  

5. Parque nacional los glaciares 
Parque nacional los glaciares es maravilloso y hoy visitado el parque. Es algo que todo el mundo tiene que hacer una vez en su vida. Volé aquí por la mañana y quedaré en un hotel los próximos 2 noches. 

6. En la playa 
Argentina es una país con tiempo muy diferente. En el norte es subtropical, en el sur es ártico y en el centro es templada. Hoy fui a un playa en la province Santa Cruz (en el sur de Argentina) pero el mar es frio. Me senté en la arena de la playa en del sol y más tarde en la puesta de sol. 

7. Suecia
Después siete perfecto dias de Argentina, hoy volé a Suecia. Después 15 horas a bordo, el avión aterricé en Copenhagen Airport, en Dinamarca. Fui en tren a Suecia y caminar a mi casa. Me gustar Argentina mucho y me encantaría visitar el país otra vez. 




fredag 8 maj 2015

Stalonien

Sofia Lill, 25 år

Det har inte alltid varit på samma sätt som det är idag. Stalonien menar jag. Det var annorlunda förut. Jag har hört berättelser om hur det var. Hur man kunde tro på vad man ville, älska vem man ville och när det inte spela någon roll hur man såg ut. Det var till och med demokrati och från 18 års ålder kunde man rösta på olika partier, det fanns massor att välja mellan. Mina föräldrar har berättat berättelserna om ett demokratiskt Stalonien för mig och det var de berättelserna som höll dem vid liv när de satt i husarrest. 

Flera av mina vänner hade redan gett upp hoppet och lämnat Stalonien för ett bättre liv i Tyskland. En av dem jobbade med mig, vi var sjuksköterskor både två och hennes föräldrar och mina kände varandra väl. Hennes föräldrar straffades dock med döden när mina fick domen husarrest. En dag när jag kom hem fick jag ett samtal från mina föräldrar. Regimen hade hotat med att ta deras liv ifall de inte gav upp drömmen om ett demokratiskt Stalonien. De insåg att slutet var nära men också vilken fara det innebar för mig. Utan att berätta det visste jag att de aldrig skulle ge upp sin dröm. Anledningen till att de inte hade dödat oss alla än var att det skulle leda kravaller och uppror när folket fick reda på vad som hänt. Regimen ville att det skulle se ut som om de hade tagit hand om mina föräldrar väl. De var som ett ansikte utåt. Rädda för sina liv ringde de mig och sa att jag skulle fly. Mina vänner hade redan gett sig iväg för att starta om på nytt i Tyskland och jag insåg att det var tid för mig att välja att ta samma väg. 

Jag satte fart mot en mötesplats jag satt upp med smugglaren över telefon. Jag ville ut ur landet så fort som möjligt, samma kväll om det funkade men det gjorde det inte. Efter att vi pratat om min situation sa han att han kunde gömma mig med ett antal andra för en extra summa pengar. Mina valmöjligheter var slut men jag hade sparat pengar i år, ifall något liknade skulle ske. Jag tömde mina fickor och gav honom vad han frågat efter. 

Smugglaren som hade bil körde mig till platsen som han pratat om. Där fanns en kall källare, knappt 15 kvm. I källaren satt en grupp människor. En ensamstående mamma med två små barn, en kille som såg ut att vara i min ålder, en äldre kvinna. Den jag såg först var dock en flicka som satt för sig själv i ett hörn. När smugglaren lämnat och jag kommit ner i källaren fick jag reda på att den lilla flickan var ensam.

Vi vistades i källaren i två veckor, flickan, jag och de andra. Smugglaren kom sedan och berättade för oss att vi skulle ge oss av. Alla var nervösa och oroliga men alla kände också hopp. Nu skulle vi iväg men vad vi inte visste då var att de två veckorna i källaren var lätta och nu började flykten på riktigt och det var först nu det skulle börja bli tufft. 

Vi tog oss med båt den första biten. Över vattnen som var mycket större än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Vi flöt runt i en gummibåt i dagar och kom fram till Greklands kust. Här splittrades vi alla, vi skulle åt olika håll. Jag fortsatte i en lastbil från Grekland till Italien. Därifrån åkte jag med olika tåg hela vägen fram till Tyskland. Allt tog över en månad och behovet av ordentligt med mat, vatten och vila var enormt men nu var jag äntligen framme. Det var ingen förstklassig flygbiljett men jag var framme.  


Om jag inte hade haft regimen efter mig och varit rädd för att de skulle ta mitt liv hade jag stannat. Jag skulle aldrig lämnat landet som jag alltid betraktat som mitt hem. Men jag hade inget val och nu sitter jag vid Migrationsverket i Tyskland och ser mot början på ett riktigt liv. Livet i mina föräldrars berättelser som jag alltid drömt om. Jag heter Sofia Lill, är 25 år och detta är början på min historia.