PRAO

Var? 
Med vem? 
Arbetsuppgifter
Stämningen/Miljön 
Problem 
Kan/ kan inte tänka mig jobba där för att...
Jämför skolan och praktikplatsen

Den första PRAO veckan jobbade jag i en resturan/cafe. Det var sex anställda på arbetsplatsen som jag träffade. Jag fick jobba med en del olika saker. För det mesta fick jag diska, torka bord och servera lite. Stämningen var bra, ganska härlig. Alla var överens och några var även släkt. Det upp kom inga seriösa problems om jag såg det det var ganska bra där.

Jag tror att det skulle vara okej att jobba här om jag någonsin behövde ett jobb. Det var slitsamt och jobbigt men det är nog de flesta jobb som man kan få när man går i åttan men jag är hellre i skolan.

Under den andra PRAO veckan jobbade jag i en butik som sålde kläder. Det var fem anställda men jag träffa bara tre av dem. Jag fick jobba med lite olika saker men det mesta jag fick göra var att larma, galja och städa (bland klädesplagg, sortera osv) i butiken. Stämningen var bra och man var noga med att se till att få kunderna att känna att de var välkomna och att de fick den hjälp de behövde. Ibland kunde man märka hur några av dem snackade skit om andra och det är ju inte bra men det händer väl nästan överallt. Det uppkom inga direkta problem mer än när man märkte hur stressigt det blev. Inte för bara mig men veckan jag skulle praoa var det mycket som skulle göras mer än vanligt och det blev stressigt för alla.

Jag tyckte att arbetsplatsen var helt okej och jag skulle kunna arbeta där om det var så att jag verkligen behövde ett jobb men annars är jag hellre i skolan.

 Det var på denna arbetsplatsen jag frågade frågorna som vi fick och svaren blev:

1) Hur stor är skillnaden på högsta och lägsta lönen? 

Svar: ca. 100/timmen 

2) Har ni skyddsombud? 

Svar: Ja, 2. Jag är ett för butiken och sedan ett för större skador. 

3) Som skyddsombud rycker du in ofta? 

Svar: Ngn gång i månaden för små saker som när hyllor och stolar behöver bytas ut för att de kan skada någon.

Det svåraste med praktiken var att man märkte att det var svårt för de som jobbade där att lita på en i början. Man var tvungen att förtjäna deras tillit.