Skriv slutet på en novell

I LOVE YOU REBEKA

Jag gick ut ur klassrummet och ner för trapporna när jag kom på att alla inte var i klassrummet 

- De skolkar väl som vanligt mumlade jag för mig själv. 

Plötsligt hör jag ett par röster prata de sa:

- Ha och alla gick på det

- Ja tänk vem skulle egentligen göra en sån sak

Det var på väg upp jag gömde mig i närmast klassrum och lyssnade med dörren på glänt. De gick förbi. Det var Jocke, Steffe och Markus. 

- Ja och ni hennes minn när det såg det och läste det, I LOVE YOU REBEKA. 

De skrattade jag skyndade mig ner för trapporna och hämtade en hink med vatten och bortse hos vaktis. Jag var tvungen att tvätta bort de innan rasten och sedan springa upp och prata med Caroline och Jenny

- Det kan inte vara sant du måste ha hört fel, sa Caroline 

- Eller sett fel de skulle aldrig göra så, sa Jenny 

- De hade ju en penna på sig den de hade skrivit med och bad mig att skriva ett svar med. 

- Sluta varför skulle de göra det.

- De behöver inte mer uppmärksamhet, de har all de behöver. 

- Plus att de skriver ju inte fel de kan stava. 

- Tänk om de har gjort det med flit då, om de stavat fel...

- Och ful!!!

- Med flit.

- Det kan inte ha gjort det, glöm det vi kan inte hjälp dig kom tillbaka när du kommit över det.

Och så gick de över skolgården och där stod jag på en skolgård full med barn men kände mig ensammast i världen.

Jag har försökt i flera dagar nu men de vill inte ens prata med mig. De säger att jag tagit det för seriöst och att de bara är ett skämt, jag tror inte att det går. Det går inte att övertyga någon. Alla har glömt det jag är den enda som bryr sig. 

Det kommer att vara ett skämt som jag aldrig kommer att glömma men som jag aldrig kommer att se som ett skämt heller.

- Vi går in, sa jag 

Jag hade gett upp och vi var vänner igen men så hände det.

- Stanna här. 

Jag sprang upp en trappa och sedan ned igen

- De kommer, in här in. 

Jag föste in Caroline och Jenny i närmsta klassrum och sprang efter. 

- Vi måste testa det på någon annan som är liksom lite mer igen känd ni fattar.

- Någon som inte kommer att glömma det på länge

- Caroline?

Jag såg att Caroline blev arg. Hon steg upp och sprang ut och hindrade dem precis innan börja de skulle skriva

- NI!!! skrek hon 

- Det var ni, ni som skrev på väggen förra vecka, ni som skrev 

I LOVE YOU REBEKA. Och nu testar ni det på mig för att jag inte skulle kunna glömma det i och med att jag är så ”igen känd” är det så ni kallar det.

- Jag som trodde ni var helt okej, sa Jenny och Caroline på en och samma gång

Där stod det Jocke, Steffe och Markus och sa ingenting. De var stumma och som tur var hade jag en mobil med mig i min ficka och fick med allt från det att de kom upp för trapporna. 

Caroline och Jenny var såklart ledsna för att de inte trot mig och hjälpt mig från första börja. Alla fick så småningom reda på det och Jocke, Steffe och Markus låg alla risligt till. 

Så jag har alltid sedan den dagen sagt den som skrattar bäst den skrattar sist!!!